Jag inleder..
Jag inleder med att berätta om en incident som jag undrar om det var meningen eller inte. Min kära pojkvän var och hälsade på mig och vi skulle gå till ett café vid sjön och äta glass. Medan vi gick fick jag ett sms från en kille som jag inte hade hört ifrån på nästan två år. Han var en väldigt tillfällig bekant och jag undrar varför han hörde av sig just då. När vi gick över torget kände jag mig plötsligt illa till mods. Min kille som inte kommer här i från började gå åt fel hål och jag sa ingenting utan drog bara i honom tills vi gick åt rätt håll. Samtidigt stirrade jag rakt ut i luften utan att se någonting medan jag försökte lyssna på vad han sa. Tio minuter senare fick jag ett till sms från en kille jag brukade träffa men som jag heller inte hade hört ifrån på länge. Senare på kvällen svarade jag och frågade varför han skickade det precis då. Tydligen hade jag och min kille gått rakt mot honom när vi gick över torget. Jag hade stirrat rakt på honom och sedan dragit i min kille åt ett annat håll. Så självklart trodde han att jag undvek honom så han sa inte hej. Jag tror det var mitt undermedvetna som fick mig att inte "se" honom.
Jag försöker lära mig det här med att designa bloggar men jag har ingen hjälp så det går ganska långsamt, så än så länge får jag ha en ful blogg:)
Jag försöker lära mig det här med att designa bloggar men jag har ingen hjälp så det går ganska långsamt, så än så länge får jag ha en ful blogg:)
Kommentarer
Postat av: Sandra
Ibland tror jag helt klart på att det finns ett undermedvetande eller någon annan kraft som hindrar oss från att se eler göra vissa saker. I efterhand kan man tänka "Vilken tur jag hade" eller "Tänk om jag hade tagit ett steg till då hade det hänt..."
Tack för din kommentar förresten!
Trackback